Mitt liv blir bara sämre pga att jag är en perfektionist.. Förhoppningarna blir inte som jag hade tänkt mig, allt blir bakvänt och allt går ur min väg. Men jag ska fan rycka upp mig och göra de dåliga stunderna till de bra och göra så jag mår bättre. Det finns ändå inget att förlora just nu handlar allt bara att vinna det jag vill ska inträffa och att det ska gå som jag vill! Att försöka får duga men att säga att man ska är ett måste som måste bli sant! Så nu får vi hoppas på det bästa! Nu ska jag bli en snällare och bättre människa men vem vet ibland kommer kanske det sanna jag tillbaka som jag kanske trivs mest som, men om man vill vinna så måste man försöka för annars förlorar man. Men jag vet inte vad jag vill, men egentligen så vet jag det men det är komplicerat och väldigt svårt för er att förstå men jag vill verkligen försöka, men ibland finns det saker som hindrar en som verkligen disstraherar en och man blir jäkligt irriterad och det är då det vanliga jag kommer, dom flesta tror säkert att jag är alltid glad, snäll, rolig, söt och alltid skrattar men det är inte jag. Dom enda som vet vem jag är, är dom som står mig väldigt nära. Detsom irriterar mig mest är småsaker som saker som inte inträffar som jag hade förväntningar för att det skulle hända men som inte hände och när jag inte får som jag vill, ni kanske inte märker det, men det är det sanna jag. Och jag vill verkligen ändra på det, men jag har inte övertygat migsjälv om jag verkligen vill det här eller inte. Jag kanske trivs som den jag är? Det behövs väldigt mycket tid att tänka på allt det här för mig och göra å jag blir glad och lycklig men jag ska försöka. Men varför ska jag försöka ändra på något som jag tycker är perfekt? Det är det jag inte vet.. Jag vet oftast vad jag vill och inte, men just nu så har jag ingen aning om det är så här jag vill vara eller om jag verkligen vill förändras. I vissa situatioer så stortriv jag, som att få uppmärksamhet gillar jag regält och jag har jäkligt bra självförtroende, men är det verkligen bra? Mår jag bra av det? Jag har ingen aning, men varför är jag så irriterad då? Det här är egentligen sjukt! Jag får sluta leva i en film och leva i nuet! Om man tänker efter så går det inte att få allt perfekt. Det är det som jag vill, att få allt perfekt men att kämpa för att få allt perfekt är jobbigt och man mår ju kanske inte så bra av det, att tänka på saker som man egentligen skulle ha gjort, köpt eller sagt. Den största delen som jag blir mest irriterad på är ångest! Det ör en hemsk känsla som jag känner väldigt ofta apropå att jag vill ha allt perfekt, då stöter man på den känslan väldigt ofta. Men egentligen så om man tänker efter eller iallafall om jag tänker efter, så har jag det jäkligt bra! Varför klaga när man egentligen har det perfekt! Tänk på dom personer som inte ens har något självförtroende alls och bara ger upp? Eller aldrig får bevisa vem man egentligen är. Sån tur så är jag rena motsattsen mot sånna. Trivs jag som jag är eller inte? Jag trivs jäkligt bra som jag är men det finns saker som jag skulle vilja ändra på som att ointe ha så stora förhoppningar för om det inte inträffar så blir så jäkla besviken. Så om jag tar dagen som den kommer och inte planerar saker som jag vill att det ska bli så det blir som jag vill. Men det kan ju bli som jag vill ändå fast jag tar dag för dag. Man måste inte planera allting för att det ska bli perfekt. Det kändes jävligt skönt att få skriva det här må jag säga.

Men nu måste jag sova för jag ska upp klockan 6 imorgon bitti för att ta en jogging runda så blir kanske dagen bättre!

jag beundrar verkligen dom som har orkat läst allt det här!

Sov så gott, Natti natti!